En jag-chef för Mello

En tanke inför helgen...

Jag har ett problem med Melodifestivalen eller "Mello". Det har inte med artisterna, programledarna eller låtarna att göra.

Det handlar om Christer Björkman.

Eller kanske snarare, efter som jag inte känner honom, den bild av honom som jag får se på TV.

Det som stör mig är att han personifierar mycket av det som jag tycker är dåligt ledarskap.

Han framstår som en ”jag-chef”. Det är han som kommit på hur upplägget med deltävlingar ska se ut. Det är han som tagit fram hur andra-chansen ska göras. Det är han ensam som klarar av att planera och genomföra "Mello".

Så är det förhoppningsvis inte, men det är alltid ”jag” aldrig ”vi”.

Sen har han de sista åren fått Mello att handla mer och mer om honom själv. Han bjuder in programledarna. Han ska sjunga. Han ska vara centrum för många av de ganska lama försöken att förklä skryt till skämt.

Det är ganska typiskt för dåliga chefer. De tror att det handlar om dem själva.

Jag är ledsen Christer.

Du må ha varit viktig för Mello, men när det handlar om dig så blir både sändningen och min bild av dig sämre.