Då och då kommer en fråga upp i media eller i en organisation.

”Vaför gör inte alla på samma sätt?”

Ofta är det kopplat till att något gått sämre på ett ställe än ett annat.

Det kan gälla cancerbehandlingar, hur projekt hanteras, användningen av modeller som PM3 eller Scrum eller hur olika länder hanterar pandemin.

Svaret går att finna i tre bra anledningar och (minst) en dålig.

Packlistor och lärande organisationer

Jag har alltid tyckt illa om att packa inför längre resor. Det är massor med saker som ska med och jag går planlöst runt i  timmar och tittar i lådor för att se om där ligger något som ska med. Trots letandet har jag alltid känslan av att jag glömt något.

Sen började mina barn använda packlistor…

Varför pratar vi så mycket om munskydd och annat oviktigt?

En tanke inför helgen...

Nu har pandemin hållit på onödigt länge. Vaccinationerna har precis börjat, men smittspridningen ökar fortfarande.. Många av oss letar febrilt efter något att hålla i. Någon som vet. Någon att skylla på. Om inte det finns så letar vi efter något som vi förstår. Något som vi kan prata om. Något vi kan kanalisera vår frustration, osäkerhet och rädsla igenom. En fråga att ta ställning i.

Just nu verkar det vara munskydd, corona-SMS och jul-shoppande politiker. Vid andra tillfällen har det varit burka, mobiltelefoner i skolan eller trängselskatt.

Om vi tar munskydd som exempel…

(Denna vecka blev det en längre julspecial)

Det känns inte rätt

Det är ändå märkligt hur snabbt vi vänjer oss vid något nytt. Innan Corona åkte jag buss i princip varje dag till och från jobbet. I torsdag var det första gången sedan i mars som jag åkte buss och det kändes ovant och konstigt…