Det pratas mycket om hur kollektivtrafiken kommer se ut efter att Corona-pandemin har gått över. Det finns mycket oro för att de landvinningar vad gäller hållbart resande som gjorts de senaste 10 åren kommer att vara förgäves nu när fler och fler köper en extra bil och alla uppmanas att inte åka kollektivt.

Tänk om det är tvärt om?

Tänk om det är precis en sådan här kris som vi behöver för att orka och våga göra de förändringar som verkligen behövs men som inte gått att göra så länge allt såg bra ut?

Blir dyrare

Svensk kollektivtrafik blir hela tiden bättre. Fler får bättre tillgång till kollektiva resor och fordonen blir mer och mer miljövänliga. Men samtidigt ökar kostnaderna år från år. Från 2007 till 2016 ökade kostnaderna med drygt 50%. Det är inte så konstigt säger många. Det kostar mer att nå de som bor längst bort och bussarna har blivit nyare och mer miljövänliga.

Men kostnaderna blir inte bara högre. Kostnaderna ökade mer än utbudet. Det betyder att varje ny avgång som läggs till kostar mer än den föregående. Återigen så används argumenten med nyare fordon och lägre resande på nya linjer för att förklara kostnadsökningen.

Men det saknas en del.

Det som ofta saknas i argumenten är varför befintliga linjer och avgångar inte samtidigt blir mer effektiva och därmed också billigare. Ofta beror det på att så inte är fallet. Det putsas lite här och där, men vi utmanar inte gamla sanningar. Vi gör inga stora effektiviseringar. Och det beror på att det är så vi bestämt att det ska vara. Vi som röstar.

Mellan 2001 och 2014 dubblerades priset på en enkelbiljett i kollektivtrafiken, under samma period var priset för en flygbiljett nästan oförändrat.

Regionpolitiker (i det som förut hette Landsting) är de som bestämmer över kollektivtrafiken. De vill väl att att kollektivtrafiken ska bli effektivare, billigare eller förnya sig själv? Nej, faktiskt inte.

Mycket är viktigt

Eller så här. Alla vill att kollektivtrafiken ska vara effektiv. Men. Varje regional kollektivtrafikmyndighet skriver en hållbarhetsanalys varje år för att utvärdera sig själv utifrån tre kriterier för hållbarhet - Miljömässig, social och ekonomisk. I nästan alla dessa rapporter så står det att ekonomisk hållbarhet är viktigt och att kollektivtrafikorganisationen kontinuerligt arbetar med att skapa en effektiv trafik. Men ingen har beskrivit vad effektiv trafik är, vilka avvägningar som gjorts för att öka effektiviteten och än mindre en siffra på hur effektivitet har förändrats.

Och politiken har inte heller frågat efter någon siffra, eller någon graf eller trend.

Vi har mått på kundnöjdhet, resande och utsläpp. De har alla förbättrats. Ja, innan Corona i alla fall. Men inget mått för effektivitet.

Det som inte mäts och följs upp är heller inte viktigt på riktigt. Det lärde vi oss redan i skolan. Jag hade en lärare som ibland kargt, med lätt rysk brytning (han kom från Ryssland), konstaterade ”kommer inte på provet” - alla la ner sina pennor. Och ibland sa han ”kommer på provet” - alla lyssnade och antecknade noga.

(Jag försöker också lära mina barn att man lär för livet inte för provet, men livet är fullt av prioriteringar och om det inte kommer på provet är det förmodligen inte lika viktigt som allt annat...)

Vad är effektivitet?

Det svåra med effektivitet är att det är oklart vad vi menar när vi säger effektivitet. Hur definierar vi effektiv kollektivtrafik. Hur ska kollektivtrafiken väga effektivitet mot alla andra mål som finns med ökad tillgänglighet, minskade utsläpp ökat resandet och biljettförsäljning osv. Innan krisen var effektivitet helt enkelt inte så viktigt som mycket annat.

Om du har pengar att göra det du vill och ingen efterfrågar effektivitet. Då ökar kostnaderna. Resandet ökade. Kunderna var nöjda (i alla fall utifrån hur vi frågade dem), Utsläppen minskade och tillgängligheten ökade. Varför ändra på ett vinnande lag? Det vinner inga val.

Nu är det tvärt om.

En fantastisk chans

Det ger oss en fantastisk chans. Vi kan nu modernisera kollektivtrafiken och göra den redo för det kommande tio åren. Tio år som kommer vara mer omvälvande än någon annan period sedan bilen kom. Det kan bli årtiondet när kollektivtrafiken tar klivet från att bara vara något robust och stabilt. Ett århundrade av on-demand, personalisering och klimatångest. Ett århundrade av städer utan föroreningar, köer och bilar som fyller våra gator.

Vi tror nämligen att vi kan vända denna kris till något gott. Vi tror att kollektivtrafiken kommer gå stärkt ur denna kris. Vi tror att kollektivtrafiken inte bara kan vara robust och stabil längre. Den behöver också bli personlig och följsam, och steget dit är faktiskt inte så långt som man kan tro.

Anmäl dig till Marcus Weilands och mitt webinar:

Är Corona den krisen kollektivtrafiken har saknat?

Nu på fredag den 9:e kl 10:00 kommer vi att dela våra tankar om hur framtiden ser ut och vilka steg vi kan ta redan idag för att hjälpa framtiden att bli som vi vill...