Måste offentlig sektor vara sämre?

Måste offentlig sektor vara sämre?

Min fördom innan jag började som konsult och sedan som anställd var att offentliga organisationer är byråkratiska, sega, och det bara är trötta tjänstemän som arbetar där. Efter fem år i och runt offentlig verksamhet har delar visat sig stämma. Men jag hade fel på en viktig punkt. 

Det som överraskade mig från dag ett är den energi och känsla av meningsfullhet som genomsyrar många verksamheter. Många privata bolag försöker hitta ett syfte med sin existens som genererar den energi som offentlig sektor många gånger har gratis. Det kan vara sjukvården, kollektivtrafiken eller stadens förvaltning. När du känner att du har möjlighet att direkt påverka människors liv och vardag ger det ofta en stor känsla av ansvar och att det du gör är viktigt. På individnivå finns en stor vilja att skapa värde. De trötta och sega tjänstemännen lyste med sin frånvaro.

Vad är det då som gör att det finns en negativ bild kring offentlig sektor?

Otaliga studier visar att offentlig verksamhet (det finns naturligtvis undantag) har utmaningar när det gäller effektivitet, har inte alltid fokus på kundens behov, försöker göra för mycket samtidigt och tenderar att fastna i byråkratiska kvarnar och långsamma beslutsprocesser. 

Vad är det då som gör att vi i offentlig sektor ser ut att ha lägre effektivitet än privat sektor?

Jag tror att det kokar ner till tre saker

  • Det är svårt att arbeta med mål

  • Bristen på regelbundna kriser

  • Djurparkseffekten

Svårt med mål

Alla företag jag jobbat på och mött som konsult har haft problem med att sätta och följa upp mål. Det bli antingen för många, dåligt synkade eller att de övergripande målen inte är nedbrutna så att de blir relevanta för medarbetarna. Det är svårt och jobbigt att samarbeta och koordinera. Enklare då att alla har sina egna mål eller bara jobba på utan mål. Vilket för organisationen innebär att alla drar åt olika håll i bästa fall, eller att olika delar hindrar varandra i värsta fall. 

Utmaningen kring mål är lika stor för både privata som offentliga organisationer. Skillnaden är att privat bolag alltid har ett mål som är tydligt och alltid följs upp - vinsten. Det har inte alltid det offentliga, vilket leder till nästa punkt.

Bristen på regelbundna kriser

Det är under en kris som vi tvingas ta tag i de delarna som har börjat fungera dåligt och därför behöver ändras. Anledningen till att ingen gjort något är att det oftast är förenat med ett stort mått personligt obehag, antingen för den som leder eller för de som drabbas. Det kan vara att avsluta en produkt trots att många brinner för att utveckla den. Det kan vara att flytta på chefer som inte fungerar längre i sin roll. Det kan vara att ändra sitt sätt att arbeta för att bli mer anpassningsbar, eller helt ändra affärsmodell trots att den befintliga länge fungerat väldigt bra. Det är många gånger först i en kris som du på riktig tvingas lösa gamla surdegar eller lyckas anpassa organisationen till nya förutsättningar. 

Privata bolag behöver generera vinst förr eller senare. Om vinsten uteblir har företaget till sist en existentiell kris och behöver se över vad som kan göras för att återfå sin konkurrenskraft. Det brukar innebära att surdegar hanteras. Om det privata bolaget inte lyckas försvinner det och ger utrymme för andra som genererar vinst. Naturligt och odramatiskt, för alla utom ägarna och ibland de anställda. 

Inom offentlig verksamheten saknas fokus på vinst. Det gör att de behöver vara mycket bättre med att arbeta med mål än ett privat bolag för det har inget vinstmål som trumfar övriga mål. Det ställer då större krav på ledningen att hantera surdegar och växande byråkrati trots avsaknaden av existensiell kris. 

Djurparkseffekten

Kapitalismen utsätter privata bolag för samma mekanismer som evolutionen utsätter arter för. En art överlever inte för att den är vacker, vänlig, bra för sin omgivning, främjar långsiktigt hållbar osv. En art överlever och sprider sig enbart för att den lyckas fortplanta sig och öka i antal över tid. Det är det enda som styr. (se tidigare inlägg om kopplingen mellan evolution och kapitalism)

På samma sätt överlever de företag som får in mer pengar än de betalar ut. Lyckas du inte skapa en vinst kommer du att gå i konkurs eller bli uppäten av en konkurrent. Så fungerar den öppna marknaden och så fungerar evolutionen. 

Offentliga organisationen kan här ses som djur på en djurpark. De behöver inte vara svagare och mindre livsdugliga än sina vilda artfränder. De utsätts dock inte för naturligt urval vilket ökar möjligheten för svaga individer att överleva. Vi kan därför anta att djurparksdjur, i snitt, är svagare än sina vilt levande släktingar. 

Det samma gäller offentliga organisationer. Vid en direkt jämförelse är offentliga organisationer sämre på att använda sina pengar effektivt än privata - i snitt.

Måste offentliga bolags vara sämre?

Offentliga bolag har däremot en sak som ger dem ett möjligt övertag. De behöver inte spela spelet efter samma regler som alla andra. Offentliga bolag kan arbeta mot ett annat mål än att skapa vinst. Kollektivtrafiken som står mig nära just nu är den enda aktören som på riktigt strävar mot hållbart resande. Privata bolag kan ha som affärside att skapa hållbart resande och det kan vara något som företagets ägare genuint drivs av. Men i slutändan måste bolaget generera en vinst för att finnas kvar. Vid en intressekonflikt mellan att tjäna pengar eller utveckla det hållbara resandet kommer vinstmålet ofta att vinna. 

Evolutionens obarmhärtigt utvecklande tryck hjälper inte offentliga organisationer som det hjälper privata bolag. Vi behöver skapa samma tryck åt oss själva. Det gör att ännu större krav på företagsledarna inom offentlig sektor. Vi inte vinsten som hjälper oss att sätta mål.

Så nej, offentliga organisationer behöver inte vara sämre, men de kräver mer av sin ledning för att vara riktigt bra.

Henrik bloggar på changeforfun.com om förändring för dig som inser att förändring kommer bli en naturlig del av våra liv och vill bli bättre på att hantera det. Han skriver för dig som vill hitta ett sätt att må bra i förändring, även när den inte är självvalt. 

Lärdomar från två års bloggande

Lärdomar från två års bloggande