Lärdomar från två års bloggande

Lärdomar från två års bloggande

Under julhelgen för två år sedan bestämde jag och min fru, Nina, oss för att börja blogga. Vi hade båda funderat på det under en tid och läst otaliga böcker och artiklar om hur bra det är att skaffa sig en rutin att skriva regelbundet, t ex i en blogg. I detta inlägg reflekterar jag över hur det blivit, hittills. 

Efter att vi insett att de flesta uppenbara domännamn redan var tagna hittade vi tillslut ett (www.changeforfun.com) som vi tyckte var bra. Jag hade inte tänkt på det tidigare men det är inte en slump att nya företag behöver stava sina namn på kreativa sätt (med z istället för s osv). Alla vanliga namns webadresser är redan tagna. 

Tanken var, och är fortfarande, att skriva för dig som inser att förändring kommer fortsätta vara en naturlig del av våra liv, även efter att vi blivit vuxna, och vill bli bättre på att hantera det. Vi skriver för dig som vill hitta ett sätt att må bra i förändring, även när den inte är självvalt. 

Den 25e januari publicerade jag vårt första blogginlägg, Tänk produkt inte projekt, efter mycket vånda och justeringar. Det är lätt att vara en läsare av andras tankar på sociala medier. Du skummar igenom flödet och ibland fastnar du på en artikel som du läser hela eller delar av. Då och då tycker du att den är riktigt bra och lajkar eller delar den. Ganska odramatiskt.

Det är en helt annan sak att själv skriva ner några tankar i ett blogginlägg och publicera det. 

Tänk om alla tycker att det jag skriver är självklarheter eller till och med korkat? Eller ännu värre, tänk om ingen ens läser det överhuvudtaget? Varför skulle dom? Det finns så himla många erfarna, roliga och smarta bloggare redan, för att inte tala om alla tidningsartiklar som delas hela tiden. 

Drygt 70 personer besökte bloggen efter första inlägget och många skickade uppmuntrande kommentarer som gav mersmak. Det var inte dags att säga upp sig och bli en influenser, men vi var igång.

Efter några månader kände Nina att detta inte var rätt forum för henne. Däremot gav skrivandet blodad tand och hon är precis inne i slutredigeringen av sin första bok, Bättre logistik, helt enkelt, som kommer ut i april. Mer om det längre fram. 

För mig har bloggandet varit givande inom främst tre områden. 

  • Spetsa luddiga funderingar

  • Bearbeta lästa böcker 

  • Träna på att ta emot feedback


Spetsa luddiga funderingar

Det första är att det har tvingat mig att tänka klart och spetsa argument som varit vaga tidigare. Ofta skriver jag ner ett inlägg ganska fort, för att sedan märka att det saknar en tydlig poäng eller en renhet i argumenten. Efter att sedan ha suttit i flera timmar och skrivit om, låtit texten ligga i några dagar och sedan putsat på den igen har jag ibland blivit riktigt nöjd. Känsla när jag är klar är att jag blivit lite klokare och oftast lärt mig något nytt. 

Inlägget Vad har kapitalism och evolutionen gemensamt och varför är det viktigt för dig från i somras, är ett bra exempel på när det var väldigt rörigt i början men där jag blev nöjd med resultatet tillslut. 

Bearbeta lästa böcker

För det andra har skrivandet varit ett sätt att bearbeta böcker jag läst. Det är lätt att bara läsa en bok utan att ta till sig bokens budskap på riktigt. Genom att skriva om en bok och dra paralleller till närliggande områden har jag hittat ett sätt för mig att behålla de för mig mest relevanta poängerna. Och oftast lagt till ett verktyg till mitt livs verktygslåda. 

I inlägget Varför organisera vi oss som vi gör utgår jag ifrån boken Homo Deus och Hararis analys kring varför ideologier har kommit och gått genom historien (Feodalism, Kommunism, Demokrati mm) för att se om vi kan hitta anledningen till att vi idag ser framväxten av agila och självorganiserande företag. 

Träna på att ta emot feedback

För det tredje har jag insett att att skriva är ett utmärkt sätt att lära mig hantera feedback bättre. Förutom denna blogg skriver jag regelbundet ett nyhetsbrev på mitt jobb (en del av anledningen till att frekvensen här gått ner under hösten). Jag får ofta mycket feedback på det jag skriver. Även om det är väldigt roligt att få positiva kommentarer så är det oftast lärorikare att få kritiska och negativa kommentarer. Oftast har de som reagerar en poäng som jag kan lära mig av. Ibland tycker jag inte att kritiken är rätt, men även då finns ett lärande. Jag kan bli irriterad eller ledsen, eller så kan jag passa på att försöka förstå varför hen reagerade på det sättet. Det senare ger oftast mer. Bakom varje frustrerat, irriterat, eller argt svar finns en kollega som brinner för sitt jobb. De som inte bryr tar sällan risken att ge feedback. 

Inlägget om varför jag tycker att allas löner i ett bolag borde vara synliga för alla var mest kontroversiellt och skapade mest diskussion. 

Slutligen

Slutligen har jag insett att jag behöver bli ännu bättre på att skriva kort och koncist. Blaise Pascal lär ha börjat ett brev ”Jag skrev detta brev längre än vanligt, eftersom jag inte har tid att skriva det kortare.” 

Det blev 24 inlägg första året. Det absolut mest lästa blev, Är du produktiv eller bara upptagen

Tack för allt från glada tillrop och kritiska kommentarer under åren. De ger väldigt mycket för mig. 

/Henrik

PS Jag var själv mest nöjd med inlägget Digitalisering - Det är inte som du tror. Främst för att jag länge funderat på vad digitalisering verkligen är och varför det är så svårt. Här tycker att jag är något på spåren.

Måste offentlig sektor vara sämre?

Måste offentlig sektor vara sämre?

Det blir bättre om du är beredd

Det blir bättre om du är beredd