Homo Deus - Varför organiserar vi oss som vi gör?

Yuval Noah Harari är författaren bakom bästsäljaren Sapiens - en kort historia över mänskligheten, om människans historia. I sin nya bok Homo Deus - en kort historia över morgondagen blickar han in in framtiden i en fantastiskt intressant bok som väcker många tankar. Barack Obama och Bill Gates har också rekommenderat hans böcker så vi är i alla fall tre som tycker om dem. 

Om vi får tro Harari har människan inte drivits framåt av vad som är rättvist eller rätt i någon gudomlig mening.  Snarar har den ideologi eller gemensam berättelse som bäst kunnat utnyttja aktuella politiska vindar och tekniska framstegen, ofta lockat flest följare till sin gospel. I gemensam berättelse lägger Harari in allt från religioner, kommunism, demokrati, och humanism till pengar och andra strukturer vi människor har uppfunnit för att kunna samarbeta.

Min text handlar inte om religion även om Harari har en både spännande och tankeväckande vinkel på det som jag kanske ska peta mer i längre fram. I detta inlägg använder jag Hararis analys kring vad som gjort att samhället har förändrats över tiden till att förklara framväxten av de senaste trenderna inom organisation och beslutsfattande. Olika nivåer av självstyrande och självorganiserande grupper är det nya svarta. Till och med USAs arme har gått ifrån sin traditionella beslutshirarki för att möta utmaningarna i Mellanöstern. Några av de begrepp som finns inom området är autonoma grupper, holakrati, Sociokrati 3.0, agila organisationer eller teal. Varför ser vi dessa växa fram just nu?

Data och hastighet i beslutsfattande

Harari menar att olika ideologier har passat olika bra under historien främst utifrån behovet av kunskap (data) och beslutsfattande (hur viktigt det var med snabba bra beslut). Ett exempel som finns i boken är från Romarriket där Harari argumenterar att hastighet kring beslutsfattandet var viktigare än att ta bra beslut. Det gjorde att den långsammare demokratiska processen i senaten var underlägsen Kejsarens egenmäktiga och snabba beslut. Det gav Kejsaren möjlighet att successivt utmanövrera demokratin och ta över makten. 

Få stora beslut

Ett annat exempel ur boken är när industrialiseringen slog igenom och maktstrukturerna ändrades. De strukturer som styrde lokala bondesamhällen kunde inte anpassa sig till människors nya behov av att organiseras i städerna. Kommunismen föddes ur ångmaskinen och fabrikerna menar Harari. Den kändes modern och lovade "från var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Detta apillerade till arbetarna som slet i fabrikerna samtidigt som de såg ägarna skörda frukten av deras svett och lidande. 

Kommunismens konkurrensfördel var den centrala planeringen och möjligheten att detaljstyra sitt land. Det var det mest effektiva i en tid med förhållandevis låg utvecklingstakt och tillhörande låg komplexitet. De senaste 5 åren var i början av 1900-talet en bra indikation på hur de kommande 5 åren skulle bli. Allt eftersom utvecklingstempot ökade blev de negativa effekterna av kommunismens centraliseringen av information och beslutsfattande tydligt. När beslut fattas centralt och påverkar hela länder vill det till att de blir rätt. 

Det finns otaliga exempel på dåliga centrala beslut som lett fram till ohyggligt lidande för befolkningen, Harari ger flera exempel. Mao Zedongs Stora språnget som ledde till 15-40 miljoner kinesers död är kanske det mest kända exemplet. En auktoritär regim och ledare kräver framgång och lydnad. Personer längre ner i hierarkin vågar inte rapportera dåliga siffror utan rapporterar hellre felaktiga men positiva siffror kring. Ledaren får bekräftelse på att det han (inte så mycket hen inom kommunismen) bestämt är bra, men folket kan inte leva på skönmålningen och svälter.  Långa brödköer i Sovjet unionen är ett annat exempel från sent 1900-tal. Dagens kaos i Venezuela är också reaktioner på ledares dåliga beslut som skapat lidande för befolkningen.

Många små beslut

Demokrati och ett distribuerat beslutsfattande minskar inte risken att enskilda beslut blir felaktiga, men det minskar effekterna av det. Harari exemplifierar med när ett bageri eller bonde väljer att satsa allt på en ny vetesort. Satsningen kan det vara lyckosamt eller misslyckat. Om det lyckas tar flera snabbt efter och en ökning i produktionen sprider sig. Om satsningen blir misslyckad ger det möjligheter för andra bönder och bagerier att ta över dess kunder. Det skapar en naturlig selektion där de som är lyckosamma får sälja mer och de som inte lyckas försvinner.

Samma principer kan användas för att avgöra vilket ledarskap som behövs i ett företag. När förändringstaken inom och utanför företaget är låg är det lätt för en liten grupp att samla in all relevant data och ta beslut högt upp i organisationen tillräckligt snabbt för att hålla undan konkurrenterna. Det viktigaste blir att skapa effektiva processer där arbetarna gör som de ska och minskar risken för att något går fel. Processer skapas för att säkerställa produktion och för att flytta data uppåt i organisationen där besluten tas. Detta var länge en bra modell för att driva företag, även efter kommunismens fall.

Snabba bra beslut i organisationer

I en värld där förändringstakten successivt ökar, ökar också värdet av snabbt beslutsfattande utifrån bra underlag och data. Vad är värdet av din årliga budgetprocess om du de senaste åren har svårt att ens förutse vad som ska hända det kommande halvåret? Du kan slentrianmässigt lägga på 1-10% som du brukar och hoppas att det ska fungera i år, men vilket värde tillför det arbetet? Vilka beslut tar ledningen utifrån en budgeten som i värsta fall ingen tror på? Inte helt olikt Maos värld?

För att kunna fånga nya möjligheter när de dyker upp behövs god tillgång till aktuell data och en snabb beslutsprocess, inte för att det är det är modernt med decentraliserat beslutsfattande, utan för att de som lyckas med detta blir mer framgångsrika än de som inte tar rätt beslut snabbt. De möjligheter som sköljer över oss kräver att vi agerar snabbt, annars försvinner de eller någon annan utnyttjar möjligheterna bättre.

Det gamla liknelsen mellan en val och ett fiskstim är relevant här. En val är ett effektivt sätt att flytta en stor massa mellan två förutbestämda punkter, men om du inte vet var du ska simma och behöver göra snabba svängar för att anpassa dig till omgivningen kommer valen alltid att vara ett par svängar efter stimmet. 

För dig som chef innebär detta ett vägval. Du kan välja centraliserat eller distribuerat beslutsfattande (kommunism eller liberalism för att göra liknelsen onödigt tydlig). Båda har sina meriter beroende på hur din omvärld ser ut. 

Jag tror att det vi ser idag med autonoma team, holakrati mm är konsekvens av att nu även företag behöver anpassa sina beslutsmodeller och arbetssätt efter en ökad förändringstakt och konkurrens i samhället. Både kunders och potentiella anställdas förväntningar förändras snabbt. Kraven på helhet ökar komplexiteten och förändringstakten ökar behovet av snabba beslut. Det är svårare än någonsin att behålla sin relevans och inte gå i konkurs. 

En annan anledning till att lägga besluten hos de som är närmast marken är att den som blir behandlad som en viktig del av helheten också känner ett större ansvar och blir en bättre medarbetare. Harari skriver att redan i början av 1900-talet insåg generaler att arméer från totalitära regimer var mindre effektiva än från länder där det fanns ett visst mått av medbestämmande. 

Att trycka ner beslut kring hur ett arbete ska utföras har alltså potentiellt effekter på hur framgångsrikt företaget är. Medarbetare som får ansvar växer med utmaningen och när besluten tas nära problemen blir det lättare att fatta bra beslut. 

Om Hararis analys också fungerar på hur företag organiserar sig är platta organisationer och autonoma självbestämmande team ett svar på förändringar i samhällets de senaste 5-10 åren. Det är inte något konstigt påhitt från Silcon Valley utan en naturlig följd av att teknikutvecklingen ökar förändringstakten i samhället och konkurrensen mellan företag. 

I Homo Deus målar Harari upp en framtid där mängden data ökar och behovet av snabba analyser och bra beslut gör att människan för första gången på länge får konkurrens. Vilken berättelse som blir mest attraktiv då återstår att se.