Skärp dig och hoppa!

Förändring kan innebära förbättring, försämring eller att något bara blir annorlunda. Ibland blir det dessutom allt på en gång, en förbättring för några, en försämring för andra och för de flesta blir det bara annorlunda men påverkar inte deras vardag nämnvärt. Det kan t ex vara en omorganisation när en avdelning flyttar in under en ny enhet. För några mellanchefer innebär det nya rapportvägar och kanske att någon får en ny roll, men för de flesta fortsätter arbetet som vanligt. 

Förra inlägget fokuserade på hur du som oftast tycker förändring är jobbigt kan agera för att hjälpa dig själv och ditt företag att hantera förändring. Om du istället är en person som blir inspirerad och får energi när företagsledningen berättar om att en omorganisation är på gång, eller att ditt företag har blivit uppköpt, har du delvis andra utmaningar. 

Innan vi går vidare är det nog bra att förtydliga att en person inte alltid är för förändring eller emot förändring. Generellt sätt kan man säga att vi är för förändring som vi själva valt, men emot förändring som någon annan tvingat på oss. Om du frågar en grupp personer om de tycker om förändring så kommer en överväldigande majoritet att svara ja. Men om du frågar samma grupp om de skulle tycka om att bli uppsagda, en ganska stor förändring, skulle i princip alla säga nej. Med det sagt så finns det en grupp människor som är mer benägna att omfamna tanken på en förändring. (För de som läst boken "Omgiven av idioter” av Thomas Erikson eller gjort en DISC-profilanalys, är dessa personer oftast gula eller röda).

Många självutnämnda framtidsforskare eller som de själva kallar sig, futurister (som förmodligen tillhör den förändringsbenägna gruppen), lyfter fram att vikten av att kunna hantera en föränderlig omvärld är av största vikt när, fram för allt, den tekniska utvecklingen går snabbare och snabbare. Snabbare teknikutveckling leder till att människan behöver anpassa sig efter de möjligheter som tekniken ger.  Det kan vara goda nyheter för dig som tycker om förändring och att göra nya saker, men du behöver se upp med de vanligaste fallgroparna för att bli framgångsrik. 

Jag ser mig själv som en person som tycker om förändring. (Jag är främst röd i min profil om någon undrar…..) När det blir tal om omorganisation tycker jag att det låter spännande, när ett företag jag var anställd på blev uppköpt kändes det inspirerande att få se hur en integrationsprocess skulle fungera (eller inte fungera). När jag får ett nytt uppdrag eller en ny svårt uppgift tänker jag ”hur svårt kan det vara” och dyker in i det med full energi, och ibland onödigt stort självförtroende. 

Det finns en uppenbar risk med denna syn. När min fru Nina t ex, på en semester på Gotland frågade om vi skulle följa med en ridgrupp tänkte jag, som bara suttit på en häst som blev ledd när jag var barn, att det kunde vara kul. Hur svårt kan det vara? När instruktören frågade om jag ridit förut svarade jag glatt ja - för det hade jag ju. Det visade sig vara en avancerad grupp där vi galopperade på smala skogsstigar. Det visade sig också att jag grovt överskattat min egen förmåga och flera gånger var nära att glida av hästen och åka rakt in i ett av alla träd som växte utmed stigen. Det var nog det farligaste jag har gjort i mitt liv samtidigt som det var en trevlig och avslappnande ritt för de andra i gruppen. 

Ett annat exempel är när ett företag jag jobbade på var i processen att köpa upp ett mindre bolag. Även om jag inte var inblandad i besluten tyckte att det lät kul med uppköp. Det var något som kunde skjuta in lite ny energi i vårt affärsområde. Jag tyckte många var onödigt negativa till uppköpet och ju mer negativa de blev desto mer positiv blev jag. Det visade sig vara en riktigt dåligt affär då deras system inte var så utvecklat och moget som det framstod.

De som leder förändringsinitiativ är oftast personer som tycker att det är roligt med förändring. De har dessutom många gånger arbetat för att få den till stånd. Utan en ordentlig dos självkännedom, och kloka kolleger, riskerar initiativ dock att haverera, även om det bygger på en lysande ide. 

Det finns ett flertal fällor som vi måste se upp med

• Det behöver inte vara bra bara för att någon är emot 
• Bara för att någon säger nej behöver de inte vara emot det
• Utan "sense of urgency" är det svårt att ändra kurs
• Många behöver mycket mer information än du för att känna sig trygga med förändringen 
• Förändring serveras bäst i små portioner 

Det behöver inte vara bra bara för att någon är emot

Någon presenterar ett förslag på en förändring för en grupp. Det kan vara att ni ska börja arbeta tätare ihop med en annan gruppering då ni har ett gemensamt mål, att det systemet som gruppen arbetat med behöver bytas ut mot ett modernare eller att ni på er kick-off ska hoppa från en hög klippa allihopa. Om du känner gruppen väl, ni har ett bra arbetsklimat och förslaget är helt nytt för alla, kan du förmodligen på förhand bedöma hur olika personer kommer att reagera på det. Några blir tysta, några tycker att det låter väldigt bra och vill starta direkt och några börjar direkt att lista alla risker med att ändra något som faktiskt fungerar. 

Risken är att du i detta läget blir mer och mer för förändringen i takt med att andra förklarar varför det är dåligt. Du behöver i detta läge känna igen din egen inpuls att ”ignorera bakåtsträvarna” och faktiskt lyssna på vad de har för invändningar. Det kanske faktiskt är ett dåligt förslag, eller om det visar sig inte finnas så mycket fakta i motståndet, så finns det i alla fall bra information kring vilka frågor som måste behandlas för att gruppen ska ställa sig bakom förändringen. Tänk på att det inte behöver vara ett bra förslag bara för att de som brukar vara emot ändringar tycker att det är dåligt.

Bara för att någon säger nej behöver de inte vara emot det

Om du lyssnar på gruppen ovan när de får höra förslaget att hoppa från klippan kan du få intrycket att de som börjar rada upp alla risker med förslaget är emot det. De kanske till och med säger att de aldrig kommer att göra det. Om du i detta läge trycker på och försöker övertyga dem om hur kul det kommer att bli så kommer de aldrig hoppa från klippan. Deras ryggmärgsreaktion kommer att cementeras och det är ditt fel. De kanske inte ens var emot det från början. 

Min fru och jag kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt när det gäller beslutsfattande. Hon är mer eftertänksam och noggrann (dominerande blå profil). I början, när den första allt-du-säger-låter-så-himla-bra-perioden var över, brukade jag komma med ett förslag och hennes svar var mellan försiktigt positiv till ordentligt skeptisk. Jag hade hoppats på ett entusiastiskt ja och allt annat ledde till att jag direkt försökte övertala henne om hur bra det var vilket nästan alltid slutade med att hon tycke att det var en direkt dålig ide. Efter ett tag insåg jag att en annan metod hade mycket bättre effekt. Jag föreslog vad vi skulle göra, lyssnade på svaren. Vi hade en kort diskussion kring för- och nackdelar och sedan släppte vi frågan. Efter en tid, en veckan när det gällde husköp och några minuter om det var någon mer trivialt hade frågan fått gro i lugn och ro och då var hon positiv till idén.

Jag tyckte att detta var lite knöligt, varför måste hon alltid vara emot något i början, men var samtidigt nöjd att jag hittade ett sätt att få som jag ville lite oftare. Ett par månader senare pratade vi om just hur vi förhåller oss till nya idéer och det visade sig att hon gjorde likadant med mig. Min första reaktion var ”nej, så är det inte”… Hon hade tyvärr lite för många exempel för att det skulle gå att vidmakthålla den ståndpunkten. Hur kunde det vara så? Jag är ju en person som tycker om att göra nya saker, tycker om förändring. Svaret var att jag är en person som tycker om förändring som jag själv kommer på och sånt jag tycker är kul, men är inte alls lika sugen på att testa andra nymodigheter. Så är det kanske för dig också? 

Det gör att första gången du kommer med något nytt till en person eller grupp, ge det tid att sjunka in! Det kan ta en dag eller en vecka. Om du kräver ett snabbt svar och entusiasm riskerar det att skapa låsningar som tar mycket energi att hantera. Du har kanske funderat på detta under en tid. Låt dina kolleger göra det samma, sen kan ni bestämma hur ni ska göra. 

Många behöver mycket mer information för att våga hoppa

Hur mycket information behöver var och en i gruppen för att hoppa från klippan? För några räcker det att veta att någon hoppat från samma klippa tidigare och överlevt. De flesta vill också veta hur högt det är och vad som finns under vattnet som de inte kan se. Någon vill veta om någon någonsin har skadat sig när det hoppat från denna klippa. Några vill veta hur kallt det är i vattnet och kanske hur mycket det blåser. Vilken riktning är bäst att hoppa i? 

Hur mycket information du behöver beror förmodligen på hur van du är vid miljön, hur ofta du hoppat från klippor i allmänhet och om du hoppat från just denna klippa tidigare. Sen är det också viktigt om du tycker att det är kul med denna typ av utmaningar och om du ser dig som en person som hoppar från klippor. 

Några hoppar så fort de känner sig trygga med att det inte är orimligt farligt. Några behöver lite mer information och ytterligare några behöver väldigt mycket mer information innan de hoppar. Och då pratar vi om de som gärna vill hoppa.

Utan en "sense of urgency" är det svårt att ändra kurs

Några kommer dock att vägra hoppa och frågar högt varför de ska hoppa när de har det så bra här på land. Det spelar ingen roll att det är en meter kvar till vattnet, det är vindstilla, ljummet i vattnet, stekande varmt på klippan och att alla andra väntar nedanför. Att försöka sälja in hur skönt det kommer att kännas efter att de hoppat eller att det är roligt att testa något nytt kommer inte att ändra deras uppfattning. 

Här finns bara ett argument som fungerar riktigt bra och det är att det är för farligt att stanna kvar på klippan. Du behöver skapa en ”sense of urgency” kring hoppet. Det kan vara att en björn närmar sig, att stenar börjar falla ner på klippavsatsen osv. När valet att genomföra en förändring väl är gjort är det viktigt att se till att det inte finns några avsatser där några kan stå kvar. Alla ska få både en och två chanser att hoppa eller att lämna uppdraget alternativt gruppen, men det går inte att tillåta att några får stå kvar om vi innan kommit fram till att alla behöver hoppa för att vi ska lyckas. 

Förändring serveras bäst i små portioner

Om ni är en grupp som inte regelbundet hoppar från klippor är det förmodligen en dålig idé att helt plötslig kräva att alla i gruppen ska hoppa från klippor för att ni vill vara en sådan grupp. En som hoppar från klippor. 

Om ni vill bli en grupp som är stolta över att ni hoppar från klippor då är det oftast ändå dåligt att en dag bara säga att från och med nästa månad är vi en grupp som regelbundet hoppar från höga klippor och förvänta sig att alla med entusiasm ska ställa upp på denna nya ordning. Bättre då att, om du idag är med i en grupp där ingen någonsin hoppat från en klippa, ta små steg mot att bli den grupp ni vill bli. Det finns väldigt mycket skrivet om hur ni ska göra och små målmedvetna steg brukar vara det bästa.

Ni börjar med att prata om vilka fördelar det skulle ge om ni var en grupp som hoppar från klippor. Sedan lyfter ni fram de som vågat testa och låter dem berätta hur de gjorde och hur det kändes efteråt. Fler och fler vågar testa. När någon vågar testa men hoppet blir lite av ett misslyckande är det viktigt att lyfta fram och berömma insatsen inte kritisera bristen på resultat. Med lite målmedvetenhet är ni helt plötsligt en grupp som hoppar från klippor.

Hur svårt kan det vara

Nu tänker du kanske att hur svårt kan det vara. Det är väl bara att hoppa från klippan! Men tänk om det istället handlade om att bli en grupp som virkar, går på museum, tatuerar sig eller går loss på body piercing? Komfortzonen ser olika ut för olika personer. Utgå inte från att du är normal och att alla tycker som du så kommer det att gå bra.